Flyttdags!

Bloggen lämnar nu blogg.se och ni är mycket välkomna att följa med mig till bokbiten.net.

Så uppdatera era bokmärken, favoriter och RSS-läsare och häng på!

/Carina 


Drottningen vänder blad av Alan Bennett

Den brittiska drottningen går ut till den slitna bussen på gårdsplanen för att be om ursäkt för sina skällande hundar och upptäcker därmed bokbussen. Trots ett helt eget bibliotek känner hon sig tvungen att låna en bok när hon ändå är där. Det är en trist roman, men hon läser ut den och återvänder nästa vecka för att lämna tillbaka den. Samtidigt lånar hon en ny bok som väcker hennes intresse. Hon börjar läsa mer och mer passionerat och snart tappar hon intresset för sina övriga sysslor och aktiviteter. Livet fylls helt enkelt av böcker och läsande. Självklart ser inte hennes omgivning på detta med helt blida ögon och man försöker på flera sätt få henne att sluta läsa. 

Det här är en underbar liten bok. Den är liten och bara ett par centimeter tjock, men den innehåller en förtjusande historia om en ovanlig läsare (org. titeln är "The uncommon reader") och en påminnelse om hur härligt avkopplande och berikande det är att läsa böcker. Läs den omgående om du inte redan har gjort det! Jag är glad att jag köpte den och kommer absolut att läsa om den.  

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Allan Karlsson bor efter ett långt liv på serviceboendet som styrs av syster Alices fasta hand. När hans icke önskvärda hundraårskalas närmar sig kliver han helt sonika ut genom fönstret och går iväg. Han beger sig till busstationen och får därifrån med sig en resväska med väldigt speciellt innehåll. På grund av slumpen och Allans förmåga att få kontakt med andra människor kommer hans utflykt att innehålla både en och annan snaps, elefanten Sonja, en livsmedelsgrossist i Västergötland, en småländsk husbil, en grillkioskföreståndare och en hel del poliser och författaren Jonas Jonasson väver skickligt ihop denna udda och detaljrika utflykt med en berättelse om Allans händelserika 99 första levnadsår. Han har nämligen, trots total avsaknad av intresse för politik och religion, via en massa märkliga sammanträffande både lyckats påverka världshistorien ett antal gånger och lärt känna storheter som Churchill, Mao, Harry S Truman och Tage Erlander på sin resa runt jorden.

En eloge till författaren som så bra har vävt samman alla dessa tusentals detaljer till en historia som är långt ifrån trovärdig men som hänger ihop på ett väldigt fantasifullt sätt. Tonen är hela tiden humoristisk men på ett lite övertydligt sätt som tyvärr inte tilltalar mig. Jag hörde hela tiden "roligheter" som jag inte ens bemödade mig att le åt, men jag lyssnade igenom hela boken främst under julens alla ensamma bilmil.

Humor i bokform är väldigt knepigt. Jag vet att många har skrattat gott åt Allan och hans äventyr men jag tillhör inte dem. Jag tycker faktiskt inte att boken var rolig alls.

Flickvännen av Karolina Ramqvist

Alla före honom hade sagt att de skulle ta hand om henne men John köpte ett dyrt fucking jävla hus.

Karin är tillsammans med John som är kriminell och livnär sig på våld och brott. När han är ute på jobb är hon kvar hemma med ovissheten, tristessen en massa tid att fördriva. Hon städar, plockar ögonbrynen, bläddrar i tidningar och är ute med hunden och hela tiden går hon och passar mobiltelefonen som John kanske kommer att ringa på. De vänner hon träffar är flickvänner till andra kriminella killar men inte ens med dem kan hon vara helt förtrolig.

I boken får man även veta hur John och Karin träffades och hur Karins relation med familjen ansträngs av hennes val av pojkvän och livsstil.

Jag gillade inte den här boken. Visst fick författaren mycket tydligt fram tristessen i Karins liv, men vad är värdet i en bok om tristess? Tyvärr fattar jag aldrig tycke för huvudpersonen och jag vill mer än en gång hoppa in i boken, skälla ut och skaka om henne men efter ett förväntat avvisande rycka på axlarna och gå därifrån. Kanske var det en fråga om för höga förväntningar, men hur kan man ha annt än höga förväntningar på en bok som har hyllats både av kritiker och bloggare samt blivit belönad med tidningen Vi:s litteraturpris?

Jag blev så trött på Karin och boken att det tog mig en dryg vecka innan jag ens orkade blogga om den, så skyll inte bloggpausen på mig. :-)


 

 

 


100 sätt att rädda världen av Johan Tell

I den här lilla boken (det är en jätteliten och tunn pocketbok) innehåller 100 konkreta tips på hur vi alla kan hjälpa till att rädda världen: Allt från att tjata på politiker till att cykla och att handla närproducerat. Det är en tänkvärd bok men jag blir lite trött på att den är så himla präktig. Jag tror verkligen på att tänka på vilka val man gör, att vi alla måste dra vårt strå till stacken och jag köper gärna ekologiska varor och undviker att köra bil i onödan, men jag är ju tveksam till om det är så många som kommer att byta frisyr för att därmed göra av med mindre hårgelé... Min personliga övertygelse är att det är bättre om vi är många som gör nästan rätt än att ett fåtal gör allt rätt medan resten inte orkar engagera sig alls. Lagom, mina vänner!

Boken innehåller även många fina bilder och passar bra som blädderbok. Jag tror att präktighetsintrycket jag fick kanske kom sig av att jag läste den mer eller mindre i ett svep och därmed fick en räddavärldenöverdos. Den vinner säkert på att man läser ett tips om dagen.

1222 över havet av Anne Holt

Ett fullsatt tåg spårar ur under en snöstorm och de drygt 200 resenärerna får evakueras till det isolerade hotellet i norska Finse. Passagerarna klarar sig undan med lindriga skador och tycker först att de har haft tur som blivit inackorderade på den idylliska fjällanläggningen. Redan första natten sker dock ett mord och eftersom snöstormen och omgivningarna gör det omöjligt att resa till eller från Finse förstår alla direkt att det finns en mördare bland dem. Dessutom ryktas det om en hemlig vagn som kopplats på tåget före avfart från Oslo. Vem åkte i den? Finns där beväpnade personer?

Hanne Wilhelmsson, den före detta kriminalkomissarien från Anne Holts tidigare böcker, har sedan en skottskada slet av hennes ryggmärg tillbringat de senaste åren isolerad och folkskygg i rullstol i sin och sambons lägenhet i Oslo. Just den här dagen är hon på väg för att träffa en specialistläkare i Bergen som ska undersöka hennes skada ytterligare en gång, och därför är hon med på olyckståget. Hennes polisbakgrund kommer snart till kännedom och hon dras motvilligt in i spekulationer, ytterligare dödsfall och hot.

Det här är en klassisk deckare av modell Tio små negerpojkar. Anne Holt är en av vår tids deckardrottningar och den här boken är en av hennes bättre. Jag sögs in på en gång och kunde inte släppa boken förrän den var slut. Snön och minusgraderna utanför mitt eget fönster bättrade dessutom på stämningen, så det här var en perfekt jullovsläsning. Tur för Fredrika Bergman och Althea Molin att jag läste om deras öventyr först eftersom jag nog annars hade haft svårt att låta bli att jämföra dem med 1222 över havet. Nu får det bli deckarpaus ett tag för min del.

Bönbok för en vän av Joan Didion


Under 70-talet träffas amerikanska Grace och Charlotte i den fiktiva diktaturen Boca Grande, där de har hamnat av helt olika skäl och lever olika liv. Grace är bokens berättarröst men det är Charlotte som tar mest plats i boken. Hennes dotter har varit inblandad i ett politiskt attentat i USA och i sin jakt på henne hamnar Charlotte i centralamerika där livet styrs av ett fåtal mäktiga familjer och ett antal korrumperade politiker. Relationen till dottern är, liksom relationerna till alla de män som faller för den charmiga Charlotte, komplicerad och man slås gång på gång av hennes märkliga (bristande?) verklighetsuppfattning. Målar hon upp en fasad inför andra eller väljer hon att inte se?

För ett drygt år sedan läste - och älskade! - jag Joan Didions underbara sorgebok "Ett år av magiskt tänkande". Det var det första jag läste av henne och därför hamnade ribban för hennes författarskap högt hos mig. Ni kan ju gissa vilka förväntningar jag hade på Bönbok för en vän, skriven 1977 men nyöversatt. Tyvärr levde den inte upp till dem. Jag känner i och för sig igen Didions enkla men ändå vackra språk, men jag kommer aldrig in i handlingen ordentligt. Bitvis är jag helt med och tycker att jag har fått kläm på Charlottes märkliga karaktär men rätt som det är har jag tappat tråden igen. Historien är lite väl spretig för min smak men jag tror att den hade vunnit på att bokcirkeldiskuteras, för här finns en hel del trådar att nysta i.  

Stort beröm till Lotta Kühlhorn som, som vanligt, har gjort ett vackert omslag.  

Tack till Månpocket för recex!

Änglalik av Veronica von Schenck

Althea Molin har precis flyttat hem till Stockholm från USA där hon de senaste åren har arbetat som gärningsmannaprofilerare. Det sista som hände henne på andra sidan Atlanten var att hon nästan blev mördad i tjänsten och hon är nu fortfarande skakad av detta. I bokens början är hon arbetslös och vilsen i sin tomma lägemhet i den nygamla hemstaden och hennes liv handlar om tvivel, krukväxtpysslande och kaffe latte med bästisen Emelie. Snart får hon dock kontakt med barndomsvännen Rickard som i sitt arbete som polis nu ber henne om hjälp i jakten på en mördare som har dittills har dödat två unga och vackra kvinnor. Efter lite funderande ställer hon upp och ger sig in i utredningen. Jakten blir både personlig och intensiv och det är inte alltid helt lätt att övertyga poliskollegorna om hennes plats i gruppen.

Det här är en lite annorlunda svensk deckare och just därför gillar jag den. Dock känns den lite tunnt berättad och man får stå ut med en hel del chicklit-dravel emellanåt (inredningsshopping, rivande skäggstubb, glömda tvättider och runnen mascara) men det kan det vara värt. Althea Molin är en trevlig bekantskap och med bostad och arbetsplats i centrala Stockholm tar hon mig med i miljöer där jag känner igen mig.

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

I höstas var Jeanette Winterson i Stockholm och det sa PANG bland alla bokbloggar. Många skrev om och hyllade henne medan jag konstaterade 1) att jag aldrig hade hört talas om författaren och 2)att jag nog hade missat något bra. Jag klickade därför hem hennes omtalade debutroman "Det finns annan frukt än apelsiner" och när jag kröp ner i sängen med guds ord i mig efter den fina julnattsmässan i vackra Moheda kyrka (ofta mitt enda kyrkobesök under året, men jag missar det inte gärna) i torsdags kväll högg jag in på den.

Huvudpersonen Jeanette (boken är delvis självbiografisk) växer upp med sin pappa och sin djupt religiösa mamma i en engelsk industristad. Friyrkans gemenskap är stark och så länge som möjligt hålls flickan borta från "plantskolan" och blir istället undervisad i hemmet. Hennes trygghet och lycka ligger i kyrkan och sin utstakade framtid som missionär. I tonåren upptäcker hon lesbisk kärlek och kyrkan och familjen vänder henne därmed ryggen. Hon blir utsparkad och börjar köra glassbil och sminka lik för att klara sig.

Det är svårt att läsa en bok man har höga förväntningar på eftersom de sällan infrias. I det här fallet ser jag inte storheten alls. En lättläst och välskriven bok som bitvis är gripande men jag känner samtidigt att jag missar en massa. Eftersom jag inte är så väl bevandrad i bibelns värld förstår jag inte tanken med avsnittsindelningarna och de kortare och lite längre historierna som vävs in lite här och där ger mig heller inte speciellt mycket.


Askungar av Kristina Ohlsson

Äntligen jullov och med ledighet kommer lästid. Innan jag hoppade in i bilen för att köra ner till Småland i tisdags hämtade jag ut ett bokpaket på ICA-posten. Supertwittraren Mattias på Piratförlaget utlyste en tävling i början av december och som bonuspris i den önskade jag mig den snygga (ett riktigt omslag, med bunden rygg och inget fult skyddspapper!) deckardebuten Askungar.

9åriga Lilian är på väg hem till Stockholm tillsammans med sin mamma men strax före ankomst försvinner hon spårlöst från tåget. De första tecknen pekar mot hennes pappa men allt verkar inte stämma iallafall. Parallellt med sökandet efter Lilian får läsaren även följa en kvinna som vet mer än hon vill veta om ondska. Alex Recht, Peder Rydh och den civilanställda Fredrika Bergman vid Stockholmspolisen nystar i härvan från olika håll samtidigt som de försöker hålla ihop sin arbetsgrupp. 

Det är alltid spännande och med nya deckare, tycker jag, och då speciellt svenska sådana. Att lära känna nya poliser (och i det här fallet beteendevetaren Fredrika) och hoppas att de ska falla utanför de vanligaste stereotyperna om havererade äktenskap och osunda alkoholvanor känns intressant. Kristina Ohlsson har lyckats ganska bra med sin första bok som är både spännande och välskriven, men jag hoppas att kommande böcker ska bli ännu bättre. Är man deckarvan (som jag som läser många om året och därför brukar se små utplacerade ledtrådar tidigt) är det bitvis ganska frustrerande att poliserna gör uppenbara "missar", som att inte förstå motivet förrän alldeles på slutet - läsaren inser det långt tidigare och man läser därför den sista delen av boken ganska otåligt. Dessutom satt jag kvar med en fundering efter att boken var slut, men trots visst bläddrande hittade jag inget bra svar. Jag hoppas dock att detta var debutmissar och ser fram emot att träffa Peder, Alex och Fredrika igen i nästa bok.  






I en klass för sig av Curtis Sittenfeld

Curtis Sittenfelds bok är på väg att, tillsammans med Donna Tartts Den hemliga historien, bli en modern klassiker inom genren "aka-porr": böcker som utspelar sig i den akademiska världen, gärna på internatskola eller universitet.

Här får vi följa Lee Fiora under hennes tid som stipendieelev på den snobbiga skolan Ault, där dagarna består av lektioner, morgonböner, banketter, internatliv och vanliga tonårsproblem om vänskap, utanförskap, gemenskap, kärlek och självkänsla. Jag vet inte vad det är så charmigt med gamla anrika skolor med vackra hus (i mitt huvud iallafall), elevhem och stränga rektorer, men jag tilltalas verkligen. Boken är mycket välskriven och jag slukade den snabbt. Läs den omgående om du inte redan har gjort det!

Tack igen till Chocolate brownie för paketet!


 


Den sista cigarretten av Klas Östergren

Månadens bokcirkelbok var Klas Östergrens Den sista cigarretten. Bokens jag berättar en lång historia som tar sin början på åttiotalet via en massa stickspår in på nittiotalet och under tiden får man lära känna bl.a. konstnären Jörgen, Madde med världens bästa blandband, den konspiratoriske grannen Ronny och Birgitta vars syster jagpersonen kommer i kontakt med under märkliga förhållanden. Dessutom spelar Den döende Dandyn och en gammal Opel betydande roller.

Historien är berättad i en form som liknar ett samtal med en vän; man hamnar på avvägar från ämnet men tar sig tillbaka igen, man berättar detaljer som kanske egentligen inte spelar så stor roll och ibland väver man in anektoder som nog egentligen borde ha lämnats utanför. Däremot avslöjar han väldigt lite om jaget - det är tveksamt om han verkligen kan kallas bokens huvudperson-  och hans liv. Man vet att han är författare, att det passerar en del tjejer i hans liv i både längre och kortare förhållanden och vid ett enda tillfälle nämns hans förnamn i förbigående. Ni som tidigare har läst Östergren: Är detta ett vanligt grepp hos honom? Jag blev väldigt nyfiken på honom men hann samtidigt inte undra så mycket eftersom det hela tiden kom fram konstiga detaljer och udda information om andra personerna i berättelsen.

Östergren skriver ganska pratigt men även i de delar som av olika skäl är spännande eller obehagliga känner man sig som läsare väldigt trygg och säker på att saker och ting nog kommer att ordna sig på något sätt till slut. Han har ett behagligt och lättläst språk men en del av den 441 sidor långa texten hade kanske kunnat redigeras bort. Det här var första boken jag läste av författaren men sannolikt inte den sista. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva och berätta och jag blev glad när jag insåg att det finns drygt 15 böcker till av honom. 




Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen

Transnationelle Mikko är övertygad om att han är en svensk man född i en finsk kropp. Under hela sin uppväxt och sina unga vuxenår envisas han med att tala svenska i sin finskspråkiga hembygd, fira alla svenska helgdagar och obskyra årsdagar samt längta efter ett liv som svensk i Sverige. När han blir vuxen fortsätter han med sina svenska vanor och kalas men börjar även resa en hel del till sitt andra hemland väster om Östersjön. Under dessa resor och sina semestrar till Thailand blir han bekant med svenska familjer och mer än någonsin känner han att det är i det svenska folkhemmet han hör hemma. Trots ett antal avslagna ansökningar om medborgarskap börjar han smida planer om hur han ska kunna skaffa sig ett liv i Per Albin Hansson och Olof Palmes land. Som göteborgaren Mikael upptäcker han dock att den idylliska svenskheten varken var så enkel eller önskvärd som han trott blir verkligheten komplicerad.


På baksidan av boken står det att "...Hallonbåtsflyktingen är en roman fylld av humor och en hyllning till Sverige men samtidigt en ironisk blinkning från vårt grannland i öster." Tanken må vad god men konceptet håller tyvärr inte. Den första tredjedelen är så outhärdligt sverigeförhärligande att jag sitter skruvar på mig och önskar mig en liten bokanpassad skämskudde som kan hjälpa mig att komma vidare i berättelsen. Jag funderade mer än en gång på att sluta läsa den men av någon anledning läste jag ut den iallafall. Visst blir den något bättre när det faktiskt börjar hända någonting, men den hinner tyvärr aldrig bli varken rolig eller bra. Boken är bara för mycket.

Läs något annat istället, är min rekommendation. I helgen kommer en recension av en bok jag nyss både läst och gillat, men den ska bokcirklas först.

 

 


Vilka är de mest älskade svenska böckerna?

Hans på Du är vad du läser har dragit igång en omröstning om vilken svensk bok som är den mest älskade. Alla som vill vara med skickar in sina tio favoriter till Hans som sedan sammanställer dem till en lista.

Jag kommer självklart att delta men behöver lite betänketid.


Det lömska nätet av Helene Tursten

I den åttonde boken om Irene Huss (nej, jag har inte läst de första sju - iallafall inte allihop) får läsaren följa två grupper som arbetar med olika fall; Cold case-gruppen försöker lösa ett fall med ett nyhittat lik från ett mord från 1983 och Irene och hennes kollegor tar upp jakten på mördaren som har våldtagit och strypt två unga tonårsflickor inom ett par dagar.

Det här är en klassisk pizzabok som är lättläst, spännande och underhållande men inte lämnar några som helst spår efter sig. En passage om Irenes makeup bestående av täckande underlagskrämer och brunkrämer får mig dessutom att fundera på när Helene Tursten senast sminkade sig. En annan fundering är varför så kallade "IT-genier" så ofta framställs som kufar som änvänder ordet "typ" i varje mening. Stereotypbingot fortsätter sen med en kvinnlig chef som självklart känner sig hotad av duktiga kvinnliga medarbetare och därför favoriserar de manliga.

Nu väntar Den allvarsamma leken som väskbok och Den sista cigaretten som inbunden läsfåtöljsbok och det enda jag saknar är lästid. Som vanligt, alltså.

RSS 2.0