Bokbiten

I den åttonde boken om Irene Huss (nej, jag har inte läst de första sju - iallafall inte allihop) får läsaren följa två grupper som arbetar med olika fall; Cold case-gruppen försöker lösa ett fall med ett nyhittat lik från ett mord från 1983 och Irene och hennes kollegor tar upp jakten på mördaren som har våldtagit och strypt två unga tonårsflickor inom ett par dagar.

Det här är en klassisk pizzabok som är lättläst, spännande och underhållande men inte lämnar några som helst spår efter sig. En passage om Irenes makeup bestående av täckande underlagskrämer och brunkrämer får mig dessutom att fundera på när Helene Tursten senast sminkade sig. En annan fundering är varför så kallade "IT-genier" så ofta framställs som kufar som änvänder ordet "typ" i varje mening. Stereotypbingot fortsätter sen med en kvinnlig chef som självklart känner sig hotad av duktiga kvinnliga medarbetare och därför favoriserar de manliga.

Nu väntar Den allvarsamma leken som väskbok och Den sista cigaretten som inbunden läsfåtöljsbok och det enda jag saknar är lästid. Som vanligt, alltså.