Bokbiten

Transnationelle Mikko är övertygad om att han är en svensk man född i en finsk kropp. Under hela sin uppväxt och sina unga vuxenår envisas han med att tala svenska i sin finskspråkiga hembygd, fira alla svenska helgdagar och obskyra årsdagar samt längta efter ett liv som svensk i Sverige. När han blir vuxen fortsätter han med sina svenska vanor och kalas men börjar även resa en hel del till sitt andra hemland väster om Östersjön. Under dessa resor och sina semestrar till Thailand blir han bekant med svenska familjer och mer än någonsin känner han att det är i det svenska folkhemmet han hör hemma. Trots ett antal avslagna ansökningar om medborgarskap börjar han smida planer om hur han ska kunna skaffa sig ett liv i Per Albin Hansson och Olof Palmes land. Som göteborgaren Mikael upptäcker han dock att den idylliska svenskheten varken var så enkel eller önskvärd som han trott blir verkligheten komplicerad.


På baksidan av boken står det att "...Hallonbåtsflyktingen är en roman fylld av humor och en hyllning till Sverige men samtidigt en ironisk blinkning från vårt grannland i öster." Tanken må vad god men konceptet håller tyvärr inte. Den första tredjedelen är så outhärdligt sverigeförhärligande att jag sitter skruvar på mig och önskar mig en liten bokanpassad skämskudde som kan hjälpa mig att komma vidare i berättelsen. Jag funderade mer än en gång på att sluta läsa den men av någon anledning läste jag ut den iallafall. Visst blir den något bättre när det faktiskt börjar hända någonting, men den hinner tyvärr aldrig bli varken rolig eller bra. Boken är bara för mycket.

Läs något annat istället, är min rekommendation. I helgen kommer en recension av en bok jag nyss både läst och gillat, men den ska bokcirklas först.