Bokbiten

Efter att ha diskuterat boken med mamma i telefon ikväll måste jag lägga till ett par saker till jag hängde upp mig på när jag läste den:

- Fördomarna mot homosexuella. Bara lesbiska tjejer som våldtar med dildo? Skulle inte tro det. Tjejlaget i fotboll består mest av lesbiska tjejer? Skulle inte tro det. Lesbiska tjejer jobbar i högre grad än straighta inom brandkår/räddningstjänst. Nä, skulle inte tro det heller. Det känns mest som häxjakt, tycker jag. 

- Facebook. Visst kan man väl inte ha ett användarkonto på Facebook utan att ha en egen sida? Är det jag eller Mons som har missupfattat Facebooks funktionalitet?

På grund av flytt och renovering ligger stora delar att mitt bohag nerpackade. Gissa vilken låda de olästa böckerna ligger i! Hoppas att det är nåt bra på TV ikväll... Typiskt, jag som hör perfekt läsväder utanför fönstret.

Är detta en av sommarens sista fina kvällar? Wallander och jag tar en öl på en uteservering.

 Efter att länge ha stått i min bokhylla bland de olästa böckerna (vad är det som gör att man till slut inte  ser en bok när man har tittat på den otaliga gånger, rätt att man nästan vet säkert att man kommer att tycka om den?) något år eller två har den här lilla boken äntligen blivit framplockad. Precis som titeln avslöjar handlar den om Erik Anderssons arbete med att översätta trilogin Ringarnas herre (eller "traggla med tomtar" som han själv beskriver sitt arbete). Jag har aldrig förstått storheten med Sagan om ringen och gav upp efter att ha läst de första 150 sidorna med beskrivningar om vem som bor bakom vilken sten, vem som har spetsiga öron och vem som är extra arg men det gör inte att jag uppskattar Översättarens anmärkningar mindre. Erik Andersson är nämligen heller inte speciellt Ring-frälst och berättar i sin bok inte bara om språkliga problem som dyker upp utan även om Tolkienfantasternas enorma (underdrift) engagemang, pressens intresse och potentiella översättargrodor. För oss språknördar är det mycket intressant läsning som bjuder på ett och annat gott skratt.

Gott folk, det här är en rolig bok som jag verkligen kan rekommendera!

Trevlig helg!

Tio år efter att den sista Wallanderboken kom hittar jag nu Den orolige mannen. Ja, jag menar sista och inte senaste för det var just så den presenterades när den kom. Ska det här bli som Chers avskedsturnéer eller är Den orolige mannen verkligen den sista Wallanderboken? Självklart tog det mig max en minut efter att jag hade fått vetskap om den att klicka hem ett bokpaket, och kommer den snabbt till Enskede läser jag den sannolikt redan i helgen. Det ska bli spännande att se om den håller måttet, för för 10-15 år sedan var Wallanderböckerna bland det bästa jag visste att läsa och jag har läst om flera av dem ett antal gånger. Risken för besvikelse på grund av höga förhoppningar är överhängande.

Igår lyssnade jag på podcasten av Ann Heberleins Sommarprogram och rätt att hon hade mycket bra att säga blev jag ändå förvånad över att programmet inte var bättre. Hennes bok på samma tema (att leva med psykisk sjukdom och att brottas med självmordstankar) är nämligen väldigt mycket bättre. Hon beskriver ganska osentimentalt sitt liv, sina tankar och hur hennes och hennes familjs liv påverkas av hennes sjukdom i både maniska och depressiva perioder och just för att det är så osentimentalt skrivet blir jag mycket gripen. Det märks tydligt att hon är en van skribent för språket flyter väl och hon får mycket sagt på de cirka 200 sidorna utan att vara kortfattad eller ytlig.

Jag reserverade den här boken på biblioteket.se redan tidigt i våras men höll på att missa den eftersom jag både hade hunnit jobba en hel vår, flytta, fira midsommar och åka på semester innan det väl blev min tur att läsa den. Tack till Enskede bibliotek som inte hann skicka vidare boken trots min försenade uthämtning. Den var verkligen värd att vänta på.

Kolla vad jag vann! Tack till I love pocket-bloggen för vinsten. Tror ni att jag blir lyckligare,   mer harmonisk och får en mindre översvämmad hjärna om jag läser alla tre böckerna?

Man kan inte annat än älska Holly Golightly! Och sicken snygg jubileumsutgåva av klassikern sen.

En mycket bra bok om kriget i forna Jugoslavien. Berättarjaget är en kvinna med två söner, make, älskare och ett eget företag. Äldste sonen är serb, yngste kroat och maken är muslim men själv försöker hon in i det längsta stå utanför den etniska grupperingen. Till slut tvingas hon lämna sitt hem och sitt företag för att åka till fronten och hämta hem sin son som har värvats av serbiska armén. 

Detta är en viktig berättelse om hur kriget påverkar människorna och vardagslivet. Jag önskar att jag och många med mig hade läst den för 15-20 år sedan när kriget fortfarande rasade bara hundrafemtio mil ifrån oss. För första gången var bokcirkeln odelat positiva till boken, om än i något skiftande grad.