Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz
Till skillnad från Kevin Frato lyckas författaren här med konststycket att skriva humoristiskt och gripande på samma gång. Även om jag inser att bilderna av polacker och deras traditioner sannolikt är både överdrivna och stereotypa blir det aldrig fånigt. Jag skrattade gott vid flera tillfällen men satt även med tårar i ögonen. Boken är skriven med mycket kärlek men beskriver också utanförskap, tonåringens skräck för att vara annorlunda (samtidigt som man ju inte vill vara som alla andra) och ansträngda familjerelationer.
Jag läste ett härligt välläst biblioteksexemplar av boken, som helt utom min kontroll hoppade ner i min väska när jag bara skulle springa in och lämna tillbaka Erik Wijk-boken i torsdags. Det var min premiärtur på Medborgarplatsens bibliotek som var mycket större än jag hade trott. Dit går jag säkert igen!
Kommentarer
Postat av: Emma
Vilken trevlig bokblogg! Vi verkar ha ganska lika boksmak, så hit kommer jag att återvända!
Postat av: Bokbiten
Tack! Jag kilar genast bort till dig och inhämtar boktips.
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Jag läste den här boken för några år sedan, författarens namn är ju tydligen en pseudonym, bara som lite kuriosa. Jag minns också flera skratt men boken gjorde inget bestående intryck. Var den inte lite överdrivet klyschig?
Postat av: Bokbiten
Visst är den klyschig men inte så det stör, tycker jag. Kanske jag är så positiv eftersom jag jämförde med Negerkungen som jag läste precis innan?
Postat av: Jessica (ord och inga visor)
Så kan det kanske vara, vad osugen jag blev på Numera negerkung nu. Den får nog vänta till pocket om inte annat.
Trackback