Bokbiten

     

I våras läste vi Ont blod av Erik Wijk i min bokcirkel, och trots att flera av oss tyckte att boken var bra och temat 90-talets Balkankrig var väldigt intressant var det ändå de korta styckena om författarens far och kontakten med denne som vi fastnade mest för. Den enstörige pappan boende i sin lilla röda stuga ute på landet och som i stort sett helt verkade sakna kontakter med andra människor hade ett mycket komplicerat förhållande till sin familj. Efter skilsmässan från sina barns mamma på 70-talet blev relationerna till familjemedlemmarna mycket ansträngda och formella och sköttes mest via korrespondens angående underhållsbidrag, arvstvister och adressändringar. I Allt vi här drömma om koncentrerar Erik Wijk sig helt och hållet på att försöka förstå sin pappa och varför han var som han var. Vi får följa med under en detaljerad släktforskning som till slut leder fram till Olof Wijk och hans uppväxt och liv.

På senare tid har jag hunnit igenom ett antal pappaböcker (Hanna Hellquist, Alex Schulman, Åsa Linderborg, Mian Lodalen och säkert fler) och jag trodde att detta skulle vara ännu en i raden av mer eller mindre kärleksfulla berättelser om barndomen med en annorlunda far. Efter bara några kapitels läsande insåg jag dock att så inte var fallet. Här läggs mycket krut på att berätta om flera generationer bakåt (boken börjar sent 1800-tal) och det är inte förrän efter ett par hundra sidor som huvudpersonen börjar ta plats. Dessutom avslutas boken med något slags analys av vad författaren har kommit fram till angående vad som har gjort fadern till den han var.

Det är mycket svårt att ge den här boken ett rättvist omdöme eftersom den skiftar väldigt. Snittbetyget skulle nog bli medelbra, men delarna om pappan och hans liv är riktigt bra och intressanta. Däremot känns de första 200 sidorna onödigt många och långa och jag tröttnade både en och två gånger på farmödrar, mostrar, farbröder och kusiner (där dessutom väldigt många hette Erik och Olof i varannan generation, vilket inte underlättade för läsaren att hålla dem isär) och det har tagit mig ovanligt lång tid att läsa boken. Jag fick dock höra att den skulle bli bättre senare och jag är glad att jag inte gav upp. Olof Wijk (författaren Eriks pappa...) må ha varit både märklig, osympatisk, uteslutande och kall men för familjen var han fortfarande en viktig person och det är intressant att läsa om någon som väljer en annorlunda livsbana.

När vi läste Ont blod hängde vi upp oss på att den bitvis var väldigt politiskt skriven. I den här boken är språket och berättarstilen mer klassiskt skönlitterärt (och vad bra han skriver!) men i sista delen, analysen, tycker jag igen att det blir lite väl analytiskt och politiskt för min smak. Erik; varför inte skilja på de olika stilarna i olika böcker? Jag läser gärna fler romaner av dig men börjar tröttna på att höra om allt elände kapitalism och pengar för med sig.

Den här knepiga enkäten har cirkulerat i bokbloggosfären de senaste dagarna och nu ger jag mig också på utmaningen:


Besvara frågorna genom att använda titlar från böckerna i din bokhylla.

1. Är du man eller kvinna? Bitterfittan
2. Beskriv dig själv: Underbar och älskad av alla
3. Hur mår du? En lycklig kvinna
4. Beskriv stället du bor på: Livsnjutarens guide till Stockholm
5. Vart skulle du vilja resa? Indien - raseri och revolt
6. Beskriv din bästa vän: The little friend
7. Vilken är din favoritfärg? Purpurfärgen (här erkänner jag fusk: boken står inte i min bokhylla men det gör heller ingen annan med någon annan färg än gul i titeln...)
8. Hurdant väder är det just nu? Fruset offer
9. Vilken är din favoritårstid? en plats i solen
10. Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Kalla det vad fan du vill
11. Vad betyder livet för dig? The social construction of reality
12. Hurdant är ditt parförhållande? Anybody out there?
13. Vad är du rädd för? Ro utan åror
14. Dagens aforism Lesen macht lustig
15. Vilket råd skulle du vilja ge? Mei wenti! Inga problem!
16. Hur skulle du vilja dö? När tiden är inne
17. Ditt motto: Var ska man lägga näsan om inte i blöt?

Jag & Mr Darcy hoppade just på tåget till Skåne för lite blandade festligheter. Trevlig helg!

Idag kom andra paketet och nu är det äntligen dags för mig att stifta bekantskap med Dennis Lehane, en författare som jag enligt konstens alla regler egentligen redan borde ha läst. Månadens prassel var två chokladkakor (Ritters kaka med vit/mjölkchoklad är redan uppäten och den med blåbär/lavendel öppnas säkerligen inom ett par dagar), choklad/chilite och en härlig duschkräm. Tack för ännu ett fint paket! Vid det här laget är jag säker på att min hemliga bokvän bor i Malmö så nu ska jag gå igenom hela listan hos en bok om dagen för att se hur många deltagare som bor där.

Min första kontakt med Bokhora-gänget var när jag för ett par år sedan lyssnade på P3 Populär och hörde Johanna Ögrens härliga Vittangidialekt berätta om bokhora.se och det bokkollo de snart skulle åka iväg på. Jag klickade genast in mig på deras sida och blev alldeles lycklig över att hitta ett härligt tillhåll för sådana som jag; personer som älskar böcker. Fem storläsande tjejer som skrev inlägg efter inlägg om böcker de har läst eller vill läsa, gillar och ogillar, författare de har träffat eller vill träffa, om pågående litteraturdebatter och en massa annat nörderi inom området böcker. Härligt! Sedan den dagen följer jag deras blogg och är nästan dagligen inne på sidan.

Bokkollot Johanna berättade om åkte och jag och mamma med på och det har blivit ett kollo till efter det. Att åka iväg med ett trettiotal andra bokomaner och ägna ett par dagar i härlig miljö åt att läsa och prata böcker och läsning (och en hel del annat, ska tilläggas) är alldeles alldeles underbart. Man får förvånansvärd läsro i tyst sällskap av andra läsare och båda gångerna har jag kommit tillbaka mycket nöjd och utvilad.

När nu Norsteds förlag ger ut sin första litteraturtidskrift (som jag har förstått det är den en av flera kommande men jag vet inte form, innehåll eller personer bakom de övriga) är det med Bokhororna Jessica Björkäng, Johanna Lindbäck, Johanna Karlsson, Helena Dahlgren och Johanna Ögren som gästredaktörer. Album handlar om böcker och läsning och är skriven som listor, korta och längre texter om bland annat bokomslag, författare, genrer, läsvanor, lästid och läsning i allmänhet.

Bland litteraturkritikerna var det blandade känslor när Album kom ut för ett par veckor sedan och vissa hängde upp sig på att fokus inte låg på litteraturen i sig utan snarare läsning som livsstil, böcker som accessoarer och att bokhororna inte är seriösa litteraturkrititer (något som de mig veterligen aldrig har utgivit sig för att vara). Jag som har följt bokhororna ett tag kan inte förstå varför. På sitt vanliga sätt skriver de lättsamt men genomtänkt och träffsäkert om ämnen de brinner för och hur kan man inte tycka att det är bra? Mitt enda aber är att albumet är i tunnaste laget och att jag hade hoppats på fler texter. Det här är dock underhållande läsning om läsning, och efter att ha vänt sista sidan har jag nu läslust för resten av hösten. Minst.

Snart 40-åriga Laura bor kvar i bandomshemmet i Skövde tillsammans med sin far som är änkeman sen många år. Till pappans besvikelse har hon inte studerat och gjort karriär men själv trivs hon med sitt arbete som barnskötare på förskolan Mullvaden. För att få lite utmaning anmäler hon sig dock till en skrivarkurs i all hemlighet.

När hon lär känna Shahrzad, en av förskolebarnens mamma väcks starka känslor till liv.

Det här är en vemodig bok om ensamhet, vänskap, passion och familjerelationer. Efter bara ett par sidor är jag helt såld och njuter sedan av Falkenlands underbara språk. Det är i mina öron romanvarianten av poesi och jag blir alldeles lycklig när jag tänker på att det finns fler böcker av samma författare att hugga in i - och att "4x Prosa" redan står hemma i finfina bokhyllan.

Vi diskuterade boken på kvällens bokcirkelmöte och våra omdömen skiftade från helt ok till riktigt bra. Alla var dock överens om att Lauras dikter var långt ifrån bra. Jag fick dessutom höra från de andra att Falkenlands tidigare romaner skiljer sig ganska mycket från den här, så jag kanske ska sänka mina förhoppningar?

Visst har jag en fantastisk pappa som har byggt en så bra bokhylla? Kompisarna lillebror och storebror Billy står i vardagsrummet och har hand om inbundna böcker så pocketböckerna har fått en egen specialmåttad hylla i hallen. Nu väntar några timmar med målarpenseln för min del (hyllan ska få samma färg som väggen alt golvet), men det får snällt vänta ett tag.

Torsdagen den 8 oktober kl 13.00 presenteras årets nobelpristagare i litteratur. Vanligtvis brukar det vara ett för mig okänt namn som får priset, men sett till oddslistan kanske det inte blir så i år. De tio som har lägst odds hos Ladbrokes är:
 

Amos Oz 5,00

Assia Djebar 6,00

Luis Goytisola 7,00

Joyce Carol Oates 8,00

Philip Roth 8,00

Adonis 9,00

Antoni Tabucchi 10,00

Claudio Magris 10,00

Haruki Murakami 10,00

Thomas Pynchon 10,00


Av dessa känner jag faktiskt till fem (Oz, Oates, Roth, Adonis och Murakami), äger böcker av två (Oates och Murakami) och har läst en (Oz). Ska vi gissa att det kommer upp en för mig okänd bubblare och kniper priset?

Vad passar bättre så här i köpstoppstider än en alldeles gratis vunnen bok? Jag har hittills inte läst någonting av Bodil Malmsten men nu är min första Bodilbok på väg hem till mig. Tack Bokmania!