Bokbiten

Sylvia, en välordnad snygg kvinna i sina bästa år är hemlös. Hon bor i sin fina bil i en skogsdunge utanför IKEA och eftersom hon en dag slutade gå till kontoret har hon heller inte sitt arbete kvar. Hon tillbringar stora delar av sin tid på varuhuset där hon använder nystädade toaletter, smygäter i restaurangen och vilar sig på sängavdelningen. På grund av sin vackra fasad smälter hon in och ingen kan ana att hon är någon annan än en kvinna mitt i karriären som är ute och shoppar och efter hand blir hon allt skickligare på att undvika nyfikna blickar och frågor genom att vara alldeles lagom intresserad av hur många storlekar sängarna finns i och vilka olika färger tröjorna i modebutken tillverkas i.

Anledningen till att Sylvia är hemlös förklaras bit för bit i boken och under tiden hinner hon både kritisera förortskvinnornas dåliga klädsmak, bli vän med den ensamma bibliotekarien Astrid som tycker att det är något konstigt med mäniskor som inte läser romaner, bli inneboende hos Lisbeth som "den gamla" Sylvia aldrig skulle ha sett åt och slarva bort sin älskade bil. 

Det här är en bra bok men det är svårt att sätta fingret på vad det är jag tycker om. Boken är bitvis mycket rolig och flera gånger kommer jag på mig själv med att fundera på om Anders också bor på Kaprofilvägen? Samtidigt är obehagligt att lära känna Sylvia eftersom hon är så vanlig och så ovanlig på samma gång.  Jag känner igen mig i henne då och då men kan verkligen vem som helst hamna i hennes situation? Bokhoras Johanna Lindbäck skriver att "... man börjar läsa för att det är så underhållande och så sitter man kvar med något vassare och hårdare efteråt när man är klar." Jag kan bara instämma och rekommenderar boken.