Bokbiten

Månadens bokcirkelbok var Klas Östergrens Den sista cigarretten. Bokens jag berättar en lång historia som tar sin början på åttiotalet via en massa stickspår in på nittiotalet och under tiden får man lära känna bl.a. konstnären Jörgen, Madde med världens bästa blandband, den konspiratoriske grannen Ronny och Birgitta vars syster jagpersonen kommer i kontakt med under märkliga förhållanden. Dessutom spelar Den döende Dandyn och en gammal Opel betydande roller.

Historien är berättad i en form som liknar ett samtal med en vän; man hamnar på avvägar från ämnet men tar sig tillbaka igen, man berättar detaljer som kanske egentligen inte spelar så stor roll och ibland väver man in anektoder som nog egentligen borde ha lämnats utanför. Däremot avslöjar han väldigt lite om jaget - det är tveksamt om han verkligen kan kallas bokens huvudperson-  och hans liv. Man vet att han är författare, att det passerar en del tjejer i hans liv i både längre och kortare förhållanden och vid ett enda tillfälle nämns hans förnamn i förbigående. Ni som tidigare har läst Östergren: Är detta ett vanligt grepp hos honom? Jag blev väldigt nyfiken på honom men hann samtidigt inte undra så mycket eftersom det hela tiden kom fram konstiga detaljer och udda information om andra personerna i berättelsen.

Östergren skriver ganska pratigt men även i de delar som av olika skäl är spännande eller obehagliga känner man sig som läsare väldigt trygg och säker på att saker och ting nog kommer att ordna sig på något sätt till slut. Han har ett behagligt och lättläst språk men en del av den 441 sidor långa texten hade kanske kunnat redigeras bort. Det här var första boken jag läste av författaren men sannolikt inte den sista. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva och berätta och jag blev glad när jag insåg att det finns drygt 15 böcker till av honom.